RYSSLANDS AGERANDE I UKRAINA – ETT ÅR EFTER INVASIONEN

Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Det har nu gått lite över ett år sedan befolkningen behövde fly sitt land, och lika lång tid sedan ett stort antal länder fördömde Rysslands agerande. Men hur började allt egentligen, och vad har hänt under det senaste året?

Bild från Pixabay

Konflikten mellan Ukraina och Ryssland har pågått långt innan den fullskaliga invasionen påbörjades i februari 2022. Det började 2014, då pro-ryska separatister tog kontrollen över Krimhalvön, och har sedan dess lämnats som en frusen konflikt om halvöns nationalitet. I samband med Rysslands annektering av Krim 2014 besatte lokala paramilitära grupper med ryskt stöd offentliga byggnader i ett 15-tal städer i den del av östligaste Ukraina. De två självutnämnda folkrepublikerna Donetsk och Luhansk leddes under våren och sommaren 2014 av ryska militärer, som i flera fall hade en bakgrund inom den ryska, då sovjetiska, säkerhetstjänsten. Ryssland förnekade vid den tiden officiellt inblandning i konflikten, som de menar är en intern ukrainsk konflikt, men i december 2015 medgav den ryske presidenten Vladimir Putin att ryska reguljära styrkor varit aktiva i östra Ukraina.

Minskavtalet
Det så kallade Minskavtalet från 2015 eller Minsk II förhandlades fram av Tyskland och Frankrike och undertecknades i februari 2015 av Ryssland och Ukraina innebar att tungt artilleri skulle dras tillbaka från fronten och att östra Ukraina skulle få ett större självstyre. Trots avtalet intensifierades striderna inför revideringen av eldupphöravtalet i februari 2015, då proryska separatister intog staden Debaltseve, som i stor utsträckning också förstördes. Antalet dödsoffer i konflikten steg över 9000 i mars 2016.

Invasionen 2022
Med start under hösten 2021 drog Ryssland samman över 100 000 soldater längs den rysk–ukrainska gränsen och ytterligare ryska trupper skickades till Belarus för en gemensam militärövning. I början av 2022 trappades konflikten kring Luhansk och Donetsk upp och farhågorna om en rysk invasion av Ukraina växte. I februari bedömdes risken för en rysk invasion vara så stor att flera lände uppmanade sina medborgare att lämna Ukraina. Europeiska ledare som Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz besökte Moskva för att i möten med den ryske presidenten Vladimir Putin försöka nå en diplomatisk lösning på konflikten. 24 februari gav Putin order om en ”militär specialoperation”, varpå en storskalig invasion av Ukraina inleddes.

Invasionen ledde till att över en miljon människor inom en vecka hade flytt från Ukraina, i första hand över gränsen till Polen; mindre än två veckor efter krigets början hade antalet flyktingar stigit till två miljoner och efter en månad var siffran uppe i 4 miljoner. Omvärlden reagerade starkt på invasionen. USA, EU, Storbritannien med allierade införde ekonomiska sanktioner mot bland annat ryska banker inklusive riksbanken, men även sådana direkt riktade mot Putin och den ryske utrikesministern Sergej Lavrov. Dessutom beslöts att ett stort antal ryska banker skulle stängas av från det internationella betalningssystemet SWIFT. Vidare infördes ett förbud för export av högteknologiska produkter till Ryssland.

Det stod tidigt klart att Putin förväntat sig ett snabbt avgörande på kriget och inte var förberedd på varken Ukrainas militära försvarsförmåga, den ukrainska regeringens beslutsamhet eller det starka motståndet som invasionen mötte hos civilbefolkningen, även bland ryskspråkiga Ukrainare.I januari 2023 beslöt flera länder, däribland USA, Tyskland, Polen, Spanien, Finland och Norge, att skicka stridsvagnar till Ukraina.

Ett år senare
I samband med årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina stärker EU sanktionerna mot Ryssland. De nya sanktionerna består bland annat av en utökning av exportförbudet på teknik och industrivaror som är vitala för den ryska ekonomin eller krigsförmågan.

Kommentarer om konflikten under FN-dagarna

Emma från USAs delegation

De flesta delegationerna har något att säga till om när det kommer till ämnet. Flera länder uttrycker att de fördömer Rysslands agerande, och så här kommenterar delegationen USA.

  – Konflikten är förödande, både för mänskligheten och för miljön. Dessutom förstörs infrastruktur och biologisk mångfald genom sådana krigshandlingar, och det sätter käppar i hjulet för andra viktiga frågor som vi behöver fokusera på i generalförsamlingen, exempelvis klimatet. Självklart fördömer vi därför detta krig, menar delegationen USA. 

Även Irans delegation uttrycker sig kring konflikten, då de försvarar Rysslands agerande.

 – Vi står bakom Ryssland då vi likt Ryssland känner oss hotade från väst, främst USA. Kriget i sig är inte vår ensak, men då vi anser att man borde få försvara sig ser vi starkt på ett fullt försvarspartnerskap. NATO:s och västs närmanden mot öst utgör ett hot. Dels då politiken mellan blocken skiljer sig markant och dels då nationen vid flertalet tillfällen hotar med våld, sanktioner och mer våld. Natos närmanden och Europas inflytande är därför oroväckande.

Josefine och Lucas från Irans delegation i talarstolen

Så här säger Ryssland till sitt försvar i en intervju:

Er så kallade fredliga operation i Ukraina har nu pågått i över ett år. Hade ni tänkt att konflikten skulle pågå så länge? 
– Vi hoppades på att den skulle bli betydligt mer kortvarig.

Vad har ni att säga om den fientlighet delegationerna har riktat mot er under inledningstal och allmän debatt?
– Vi tycker självfallet att det är väldigt tråkigt och oacceptabelt att påstå att man vill ha ett samarbete och komma fram till lösningar kring klimatfrågan med alla nationer, men inte visa på att inkludera oss i samarbetet.

Hur kommer ni handla framöver i Ukraina
 – Vi jobbar aktivt med att fortsätta vår operation där vi räddar den ukrainska befolkningen.

Lisa från Rysslands delegation i talarstolen

Alla nationer är ense om att konflikten har pågått för länge, och generalförsamlingen sörjer de som mist livet. Ryssland står för sina handlingar och fortsätter att kalla sig fredliga i operationen, samtidigt som ett stort antal nationer fortsätter sitt stöd för Ukraina. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda vad gäller konflikten, men ämnet kommer fortsätta vara högst relevant och i stort fokus.

Skriven av Elvira Bergquist